TANKAR OM FÖRSTA TIDEN SOM FÖRÄLDER

 

Idag är första dagen som jag och Iris är hemma utan Johan, känns väldigt tomt och ensamt. Han började jobba idag efter 11 veckor tillsammans, det är lång tid och väldigt lyxigt såklart. Nu gäller det att hitta nya rutiner och kreativa sätt att fixa vardagsbestyren. Som tur är trivs Iris bra i babysittern så den får hänga med runt i lägenheten, tyvärr mindre bra i Baby Björn-selen.

Iris inledde morgon med att lägga den största spyan jag sett, det stod som en fontän ur munnen på henne. Hela jag och hon nerspydd, sovkläder, sängkläder och säng. Småbarnslivet! Det gjorde iallafall att vi kom upp i hyfsad tid och mötte en grå, lite ruggig dag utanför fönstret, då blev det också gråa mysplagg för oss båda. Det kändes mysigt att ta på sig lite varmare myspyskläder. Nu är det som alltid mot slutet av sommaren, jag börjar längta till hösten!

Iris föddes 31 maj så sedan dess har alltså både jag och Johan varvat föräldrarledighet och semester för att kunna vara hemma tillsammans. Jag beundrar verkligen alla kvinnor som är hemma själva efter de första 10 dagarna, för att inte tala om de som är ensamstående. Jag menar, hur mycket rutiner och landning hinner man få på 10 dagar? Det är mycket som ska hinnas med och som man förväntas känna: förstå, lära känna, läka (ibland både psykiskt och fysiskt) ta in, njuta, amning, vara lycklig, ställa om, träffa halva jorden och då se pigg och ”opåverkad ut”. Nej, min verklighet var en annan och jag kan ärligt säga att det var först efter 6-8 veckor som jag kände att jag kunde njuta lite mellan varven.

Jag tyckte första tiden var jobbig, extremt lite sömn, trasiga bröst, ömmande mage, eftervärkar och avslag som aldrig verkade sluta och jag njöt inte många minuter utan funderade mer på om vi förstört våra liv. Jag försökte intala mig att det var okej att känna allt det där, samtidigt som jag läste om alla nyförlösta kvinnor i sociala medier som satt sminkade i spetsblusar, bläddrade i magasin under tiden som de drack morgonkaffe och åt smoothie bowl. Så långt ifrån min värld jag kunde komma.

Så här sufsar jag runt de flesta dagar, trötta ögon och ofixad. I bästa fall har jag tvättat ansiktet och borstat tänderna, ungefär där slutar piffet : ). Det enda piffiga är mina mjukiskläder, älsk på dom! De kommer från Davida Cashmere och är de skönaste och mysigaste mjukiskläder jag någonsin ägt! Du hittar byxorna här och tröjan här! Det som är bra är också att spyor och annat rinner av, vet inte om det är finessen med kashmir? : )

Nu har vi som sagt landat, och vi kanske lät allt flyta mycket i början för att vi inte behövde göra på annat sätt och för att vi alltid kunde backa varandra. Även om jag känner Iris nu, hennes behov, hur hon är när hon är trött/hungrig så är det ändå lite läskigt eller är det bara mitt egna ego av att ha sällskap som talar? Jaja vi får se hur dagarna rullar på. Dela gärna era tankar och erfarenheter om ni vill!

Det var allt för nu!

/Matilda

Klicka gärna på hjärtat om du gillar inlägget!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *