LILLA TROLLUNGE

Iris närmar sig 8 månader, och precis som alla föräldrar alltid sagt så fattar man inte vart tiden tar vägen? Nog för att vi haft hjärnan och dagarna fulla med renoveringstankar och inköp men jag tror inte just det spelar in i känslan av att tiden går snabbt.

Den här lilla fröken är den snällaste lilla unge. Så mycket fläng och affärer hon får åka med på och är sällan missnöjd! Vi anpassar oss såklart efter hennes behov när det gäller mat och sömn, våra ärenden får ta längre tid eller vänta helt enkelt.

Vi är verkligen inte de bästa föräldrarna just nu, renovering, flytt och barn är ingen enkel ekvation. Addera på att ingen av oss har föräldrar eller syskon i närheten, vilket gör det lite klurigt ibland med allt. Men vi gör så gott vi kan och försöker alltid ge Iris bus, lek och uppmärksamhet under de förutsättningar som är. Men jag tampas med det dåliga samvetet hela tiden.

Hon är en nöjd tjej som älskar att busa och prata. Det är en otroligt rolig tid nu måste jag säga!

Sömnen då, ja… hon har aldrig varit en svårsövd eller skrikig bebis, otroligt tacksam för det när jag läser och hör om hur fruktansvärt det kan vara. Efter att vi nattat henne så vaknar hon ibland till några gånger av att hon inte får in nappen i munnen, men de flesta gånger löser hon det själv. Senaste 1 1/2 månaden har hon dock ett uppvak per natt, oftast vid 03, ibland verkar hon bara pigg , ligger och snackar till 04/05, men ibland så är hon superledsen. Tårarna sprutar och hon är svår att trösta. Mardrömmar? Det uppvaket har gjort att jag återupptagit lite amning på natten (som vi helt slutade med vid 6 mån), men jag får en känsla av att hon känner att det är mycket nytt på gång och har behov av den närheten och tryggheten.

Nu har vi precis kommit hem från byggvaruhus och koll i huset.

Eftermiddagslur för Iris och kaffe till oss andra två! Blir en till uppdatering här ikväll kring dagens status!

Kram så länge!

Matilda

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *