FÖRSTA VECKAN PÅ FÖRIS

God morgon!

Idag drar vi igång Iris andra vecka på föris efter en riktigt bra första vecka.

Johan har tack och lov skött inskolningen eftersom det är han som är pappaledig nu. Jag tror att inskolningar ser väldigt olika ut från ställe till ställe men här kallar de den för skriv inskolning. Det betyder att föräldern är skrivit närvarande den första tiden för att barnet ska känna sig trygg i miljön och med människorna.

De två första dagarna var Johan med hela tiden mellan 9-15. Den tredje dagen var han med fram till lunchvilan och gick därefter iväg till personalrummet från till 14 tiden. De minsta barnen sover ute i vagnar och det har funkat toppen för Iris. När Johan satt i p-rummet så hade det rullat på utan problem, inte ledsen eller så, bara frågat ”pappa” vid något tillfälle. När Johan kom tillbaka vinka hon glatt och sa ”hej pappa!”.

Dag fyra skulle hon lämnas på morgonen själv och hämtning vid 14. Johan lämnade och hon vinkade tillbaka utan gråt. Hon hade också somnat i vagnen efter lunchen. När hon vaknade hade hon varit lite ledsen och frågat efter pappa, mem ingen större sak så det fanns ingen anledning att ringa dit Johan innan. När Johan kom vi 14, vinka hon första och sa ”hej hej pappa” sen bröt hon ihop. Vet inte om det var av glädje att han faktiskt kom tillbaka. Johan stannade över mellis och sen gick de hem.

Dags fem, alltså i fredags tänkte jag att nu kommer nog bakslaget, nu fattar hon att Johan lämnar. Vi väntade oss en jobbig lämning i fredags och Johan var lite nervös för om hon skulle bryta ihop. Men icke, hon vinkade glatt hej då och det blev inget mer med det. Dagen rullade superbra utan gråt och när vi båda hämtade vid 14 blev hon först glad och sen heeeelt förstörd. Oklart varför, ville vara kvar? Trodde vi skulle lämna utan henne igen? Ja hon grät och vinkade till sina kompisar och pedagoger, sen släppte det efter några meter.

Så, jag är väldigt förvånad över den första veckan som rullade så smidigt! Nu börjar dock verkligheten, Johan börjar jobba idag och Iris börjar ”på riktigt”.

Även fast inskolningen gick bra så inser jag ju att det kommer vara dagar då hon är ledsen när vi lämnar och det kommer vara tufft, men hon är trygg där och det kommer gå över på någon minut!

Puh, glad över att det gått så bra. Nu dags för jobb och en fullrulle-vecka!

Matilda

3 Kommentarer

  • Vad roligt att få läsa om Iris inskolning. När man själv arbetar på förskolan samt har ett barn på förskolan så är det kul att få reda på andras upplevelser och tankar. Förra terminen inskolade jag 12 barn!! Jag tycker att starten är viktig och så kul att få vara ett barns första pedagog och uppleva denna nya värld tillsammans med dom.
    Fast de som brukar tycka inskolningen är jobbigast är föräldrarna 😁, man vill inte att ens barn ska känna sig bortprioriterat och ensam. Att hon kommer vara ledsen i perioder är bara hennes sätt att kommunicera med er, hon kan inte berätta om alla känslor hon haft under dagen och då rinner det över när man ser sina föräldrar, bara ni fortsätter vara positiva och projicera glada känslor gentemot förskolan och trygghet mot personalen så kommer hon snabbt komma tillrätta med sina egna känslor. Men tänk inte att det kan komma ”bakslag” utan tänk på att det är hennes sätt att testa sina känslor, öva på sin trygghet och lära sig sin omgivning. Hon kommer klara detta galant! Ja ni föräldrar också 😍

    • Så mycket klokt och bra skrivet!🙏🏻 Tack för att du delade, det hjälpte min hjärna att förstå bättre.
      Idag var första dagen som jag lämnade och Iris blev så ledsen i motsats till hur det varit hennes andra lämningar med Johan. Superjobbigt och jag lämnade med klump i halsen och tårar i ögonen. Ringde efter en lite stund och då var hon hur glad som helst (vilket jag förstod med behövde få bekräftat:)) Skönt ändå att hon verkar tycka om det.
      Alltså 12 barn, vilket otroligt jobb- all cred till pedagoger som tar hand om det bästa vi har. Tack ❤️ kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *