PUST OCH STÅNK, v.29

Hej, lite pust och stånk härifrån! Klev in i vecka 29 i måndags och önskar att det var vecka 39 så det kunde vara slut på eländet. Eller eländet är kanske inte helt rätt ordval men jag är väldigt less och trött på att vara gravid nu. Det är helt enkelt inte en tid i livet jag tycker om, inte ens lite.

Jag mår ungefär lika dåligt rent psykiskt som med Iris, jag kommer helt ur balans och avskyr hela mig, både kroppsligt och som människa när jag är gravid. Igår morse hade jag ett riktigt bryt och låg kvar i sängen och grät en skvätt innan Johan och Iris kom upp och försökte pigga på mig.

Den stora skillnaden denna gången jämfört med förra är såklart att vi har rastlös liten tvååring som behöver aktiveras, pottränas och allt annat som hör småbarnslivet till, som har lite stökiga nätter emellanåt och som trotsar allt just nu. Utöver det har jag också haft skov av min crohns denna graviditet vilket jag inte hade med Iris. Den är tack och lov under hyfsad kontroll för tillfället vilket jag är väldigt glad för och hoppas det håller sig så. Dessutom har jag i denna vändan svår järnbrist vilket gör mig (om möjligt) ännu tröttare. Jag får därför intravenösdos av järn titt som tätt och imorgon är det dags igen. Jag längtar för jag vet vilken skillnad den gör för min trötthet!Idag sitter jag på Karolinska hela förmiddagen för div. besök, provtagningar, fostermedicin och sedan är specialist mödravården. Avnjuter just nu en kaffe och macka på Vete-katten i väntan på nästa tid. En stund i fred som känns mer än välkommet just nu. Jag vet ju att detta med att vara gravid är en kort period i livet och att många uppmanar mig att NJUTA. Tyvärr njuter jag ingenting utan känner mig snarare plågad. Kanske låter hårt med det är så jag upplever det. Finns det fler som inte känner sig härligt kvinnliga och som inte älskar detta tillståndet?

Eftersom jag har Iris och varit med om detta en gång tidigare vet jag såklart att både kroppen och sömnen kommer vara i obalans en tid framöver med liten bebis men jag önskar ändå att jag kunde få spola fram en bit för att slippa magen, ömma stora (läs gigantiska) bröst och dåliga sovställningar. Utan min bbhugme (en lång korvkudde) hade nätterna varit omöjliga.

Det har inte direkt haglat bilder på magen denna graviditet, inte för att jag var särskilt generös på den fronten förra gången heller… men vet att många är nyfikna så bjuder på en från toa på Karolinska, glammigt!:)

Detta var sannerligen inget pepp inlägg men ett från verkligheten bakom allt vackert genom linsen, som just nu ändå är ett andningshål där jag inte tänker på något annat än det jag har framför mig. Glad över att så många väljer att följa oss!

Matilda

6 Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *