LIVETS TUFFASTE PERIOD?

Det blir glest mellan inläggen, det har sin förklaring, nämligen den missnöjde lille killen som fortsatt inte helt verkar gilla livet utanför magen, sex veckor idag. Det blev något bättre för ett par veckor sen men nu tycker jag vi är tillbaka igen. Sömnen på nätterna är minimal och därmed är energin för att hantera skrikig bebis på dagen inte på topp. Det är fortsatt tufft!I helgen blev det lunch från donken, med picknick på golvet hemma, allt för att försöka göra något lite tokigt för Iris skull. Jag känner mig inte som världens bästa mamma direkt, samvetet är inte på topp.

Igår blev allt kaos! Iris vaknade strax efter 05 och skrek efter mig, väckte lilleman som typ precis kommit till ro och sen var skrik-kören igång. Fyra trötta gick ner i morgonmörkret och försökte rodda dagen. Iris gnällig och inget var bra, jag med extremt kort stubin och frustration upp över öronen, lillebror som bara skrek och Johan stressad över att försöka hinna lämna Iris på föris innan jobbet. Tanken var att jag skulle lämna men med två skrikiga barn fick vi inte ihop det. Det blev bråk och sura miner åt alla håll, och även om vi alla pussades innan de gick så kändes det inte bra alls.

Jag gick in med lillebror och la mig och grät i soffan… var helt slut på alla sätt och bröt ihop över livet. Ska det vara såhär? Och ja tiden går fort och det blir bättre, men fasen vad det sliter just nu. Hela dagen satt jag med skrikig missnöjt barn och skånkade, åt ett knäcke till frukost, två ägghalvor till lunch och ett glas Treo- rimligt?! Enda jag typ längtar efter är att gå en promenad med lillebror i vagnen och lyssna på någon podd. Men han gillar just nu inte vagnen, heller…

Jag och mamma messar varje morgon och bara kollar av hur natten gått, igår var det bara RIDÅ! Mamma bokar snabbt ett tåg och åker upp direkt, alltså från Blekinge! Så igår kväll kom hon upp och jag kunde andas igen. Mamma alltså❤️ Hade som sagt inte klarat detta utan henne.

Inatt har mamma avlastat, tagit lillebror mellan amningar och låtit mig sova däremellan. Fantastiskt! Hon har roddat morgonen och lämna Iris på förskolan.

Nu ska jag duscha, vika in tvätt, göra matlista och handla… för allt har jag bara fått låta stå som det är. Just nu, ett ostressat toabesök och matplanering… tänkte testa dessa biffar idag.

7 Kommentarer

  • Åh men fina du! Det är fruktansvärt just precis där och då. Min lilla var likadan i några veckor, ville bara bli buren, vägrade vagnen och var så ledsen. Min räddning vad schalen där hon låg mot min hud nära mitt hjärta. På så sätt kunde jag använda händerna och få lite gjort och hon fick bli buren ofta ofta. Kände precis som du att jag var världens sämsta mamma och sambo. Trött, irriterad och ledsen. Att ha en mamma som kommer och avlastar eller en vän som kan passa en stund så man får åka och handla ifred eller bara ta ett varmt bad gör så mycket. Våga be om hjälp och avlastning. Vi är så duktiga på att vilja lösa allt själva men ibland behöver man bara få andas lite på egen hand. Precis som du säger så blir det bättre med tiden även om det är en klen tröst just här och nu. Det kommer en fantastisk tid när dom leker och utforskar tillsammans och det är också den tiden ni kommer minnas som starkast. Låt tvätten få ligga, disken stå och vänta. Prioritera den sömn ni kan få så tar ni ikapp det andra sen. Kram på er! ❤️

  • Alltså fy fan – jag lider med er! Det låter väldigt mycket som vår äldsta son som nu är 4 år, han hade kolik.
    Skrikandet började ofta kring 22 tiden och sedan höll han på med panikskrik HELA natten. Jättekänslig för intryck – skrek mer om han blivit hållen av andra människor än mig eller om vi varit ute på lokal eller liknande. Till slut stängde jag bara in mig och grät och ammade. Hemsk jävla tid! Efter massor av tips på magmassage, pysventil, magdroppqar, minifom och fortfarande inget som hände, så fick vi tips om akupunktur. Vi tvekade inte en sekund och lilleman fick 1 litet stick i 4 av sina fingrar. Redan första kvällen skrek han 3 timmar mindre! Vi kunde knappt tro det… Sedan blev det bättre och bättre för varje gång för att sen helt avta efter bara två veckor, vi gick 2 ggr i veckan. Det är så värt att testa! Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att ha en kolikbebis när man redan har ett större barn att ta hand om. Detta var vår första, och då stod jag ändå och funderade på att kasta ut ungen genom fönstret. Hoppas verkligen att det lättar snart och att ni överväger att testa akupunktur! Håller tummarna för er 🙂

    • Tack!! Har funderat på akupunktur och nu känner jag bara- ja vi måste prova! Så fint att du delar, betyder så mkt!
      Bor du i Sthlm, var gick du isåfall?
      Kramar!❤️

      • Jag bor i Malmö.. 😞 Hon vi gick till var inte alls specialiserad på barn utan ”vanlig” akupunktör, så en leg. Akupunktör borde ju gå. Hoppas verkligen ni hittar någon!! Styrkekram och mentala high fives! ❤️

        • Tack! Jag hittade en klinik här i Sthlm som är specade på spädisar och kolik. En barnmorska som jobbar med akupunktur. Ska börja nästa vecka och hoppas hoppas på framsteg. Vet inte hur länge mitt psyke fixar detta. Stort tack, dina 🙌🏻’s ger mig lite ny kraft❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *