Okategoriserade

DRÖMMEN OM GOTLAND

DRÖMMEN OM GOTLAND

Hej måndag!

Ok, jag ska vara helt ärlig nu – jag är så mätt på storstadslivet! Jag känner mig klar med spring och stress mellan pendeltåg, tunnelbana och bussar. Trängas med folk och få mindre psykbryt på alla människor som inte följer flowet i rusning. Eller att själv bli helt dränerad efter att ha missat pendeln hem trots att jag sprungit livet av mig mellan perrongerna och nästa går om 8 min!! Ja ni hör ju, vad är 8 minuter liksom? Men här i Sthlm är det så, måste man vänta mer än max 4 min på nästa tåg så känns det som en evighet. Sjukt!

I januari börjar Iris på förskolan, med gångavstånds från vårt hus. Det kommer bli toppen! Vardagen kommer få nya rutiner med oss båda två som jobbar, vardagshjulet kommer rulla på och tiden tillsammans mindre. Jag vill inte ha det så i längden.

Om Gotland tidigare kändes som en omöjlig plats för mig att bosätta mig permanent på så har den nu blivit den enda plats jag kan tänka mig att bo på, just nu iallafall. Jag längtar efter att ha släkt och familj nära, kunna kila ner på stan en vardagkväll och käka middag, och Iris kan ändå somna i sin säng hemma utan världen planering för barnvakt. Jag är övertygad om att det skulle bli mer kvalitet för både oss som familj men också för mig och Johan som par. Däremot våra vänner, hur ska vi klara oss utan dom? Nu har vi ett gäng med vänner på Gotland också men det finns ett mindre antal som kommer saknas i vardagen. Hur har ni som lämnat en stad för en annan tänkt?

Än drömmer jag bara, men någon gång ska vi! Kan inte bara köra safe hela tiden och invänta rätt tidpunkt, för det finns alltid om och men.

Bilden är från första gången jag var i Visby som flickvän till Johan, sommaren 2014.

1 Kommentar
HELT SLUT

HELT SLUT

God kväll på er!

Denna vecka har varit så tuff, Iris är inne i någon fruktansvärt tung period nu med uppvak på nätterna. Ni som följt bloggen ett tag vet att vi har varit skonade från stökiga nätter innan. Hon har alltid sovit bra, fram till nu! Samtidigt känner jag mig lite löjlig som klagar efter en veckas nattstök när jag vet att det finns andra som kämpat i år med sömn eller andra tuffa svårigheter. Det började i måndags, varje natt eller t.o.m tidig kväll vaknar hon och skriker. Ibland sprutar tårarna och ibland är det bara skrik, det spelar ingen roll om vi tar in henne till oss, som vi nu gjort varje kväll. Hon vaknar till med ett skrik och håller på i några minuter tills hon somnar lätt igen… sen går det typ 20 min och sen skrik. Så håller det på.Hon (och vi) är supertrött på dagarna och behöver en extra nap på fm och hon sover minst 2h på sin vanliga lunchnap, vilket är mer än hon brukar. Hon somnar som som hon brukar vid kl 19 på kvällen och läggningen är helt problemfri. Hon är helt slut på kvällen, trots mer sömn på dagen och däckar nästan med vällingen i munnen. Ibland vaknar hon redan vid 20 och då drar eländet igång, nu är klockan strax efter 22 och vi ligger på nålar och väntar typ:/

Dagarna går långsamt och hon är gnällig och svår att underhålla, kräver mer och vill vara mer i famnen. Vi är dränerade på energi. Idag tog jag mig i kragen och fotade lite, går igång när jag får vara i det flowet. Det gav mig lite extra välbehövlig energi.Jag funderar på vad det kan bero på? Känns som jag i desperationen och avsaknaden av sömn söker svar. Det kanske inte finns något mer än att det bara är en fas nu som är stökig. Vet ju att det går över med tiden, även om det känns lite otröstligt just nu.

Kan det vara mardrömmar? Fler tänder, kanske kindtänder? Ont i magen? Nattskräck? Någon som känner igen sig, som har någon teori? Dela gärna med er!

M

1 Kommentar
SOMMARMINNEN

SOMMARMINNEN

Igår kom snön, hela vår baksida blev vit och jag hade tjocktröja, varm jacka och mössa. Känner att det är dags att påminna mig om sommaren…

Så jag skrollade igenom gamla bilder, den känslan! Vi spenderade största delen av semestern i Johans hemstad, Visby men också såklart runt om på Gotland och jag hade kunnat stanna längre. Tänk att vi tillbringade mer tid i vatten än på land. En sommar som jag kommer minnas resten av livet av flera anledningar. En av de bästa, inte bara för värmen utan också för att allt bara klaffade, med och i livet!Iris älskade att bada och vara på stranden, vi hade picknickar typ varje dag och ungen ville aldrig gå upp från havet, och inte behövde det heller!

Sena ljusa sommarkvällar när jag och Johan cyklade ner till stan och käkade middag efter att Iris somnat och farmor var hemma. När allt man tog på sig var FÖR varmt.Sommaren 2018, var också den sommaren jag och Gotland fann varandra på riktigt. Kanske just pga av allt jag skrev inledningsvis. Efter mitt och Johans bröllop 2016 har jag varit ganska mätt på ön, inte så att jag inte velat åka dit men känslan i kroppen. Nu känns det som att den känslan aldrig kommer lämna mig, älskar det!

Vad minns ni mest från sommaren?

1 Kommentar