EN DAG I STAN

EN DAG I STAN

Idag gjorde vi oss redo för en dag inne i stan. Johan var ledig, jag skulle ha lunchdejt med en väninna och sen hade vi lite ärenden. Eller vi och vi, jag. Vi ska på bröllop i helgen och jag började givetvis vela i outfiten och behövde in och rassla av lite kläder jag kollat in. Så en snabbis inne på Rodebjer för att se om plaggen var vad jag tänkt mig, tyvärr inte.

Denna ursnygga kjol och detta kitt med brallan och top! Men det blev som sagt inget av det. Tips på sjyssta kläder för bröllop?!

Efter min lunch och mitt häng på Rodebjer behövde Johan käka, så vi satte oss på Vigårda vid Mood gallerian. Iris var nyvaken och på gott humör! Det blåste kallt idag så istället för att ha scarfen som en städsjal över huvudet blev det idag en bandana för att täcka öronen:)

Jag frös som sjutton så virade in mig och Iris i massa filtar vid serveringen.

Pendeln hem igen för kaffe och hemmahäng. Iris pratade med typ alla hon fick ögonkontakt med, mest tanter som hon charmar och vinkar åt, lilla troll!

Nu har Iris precis somnat, vi sitter i soffan och pustar ut. Trötta eftersom Iris vaknat 05 fler dagar i rad. Hoppas på vändning där snart!

Kram på er!

Matilda

1 Kommentar
KALAS OCH BALUNS FÖR IRIS!

KALAS OCH BALUNS FÖR IRIS!

Helgens firande är över och det blev verkligen en så lyckad lördag för Iris! Olivia och hennes familj, mamma och pappa var på plats för att redan tidigt på lördagen påbörja allt som skulle göras.

Eftersom vädret är urhärligt (nästan för härligt emellanåt) planerade vi givetvis kalaset ute. Johan hissade flaggan, Olivia dekorerade under äppelträdet, pappa gjorde lemonad, mamma underhöll alla barn och jag sprang lite mellan allt.

När gästerna anlände på eftermiddagen var allt på plats, dricka, frukt, kakor och bakverk som Iris mormor och farmor bakat.

Allt upplagt på härliga stora färgglada fat, honey combs i trädet tillsammans med små bilder på Iris under hennes första år.

Vi gjorde dekoren enkel, ett lätt tyg med urklippta bokstäver i gulliga tyger fäst med nålar fick hänga bakom bordet.

Gästerna satt på filtar och vid ett par bänkbord.

Vi i familjen hann till och med ta en bild tillsammans, jag, Olivia med våra barn och föräldrar. Vi glömde bort det på mitt och Johans bröllop så är väldigt glad för denna bilden. Att få alla att kolla i samma kamera samtidigt och bli bra är en utmaning, men tycker denna blev härlig!:)

Efter fikat blev det sång och tårta, en tårta som Olivia gjort. Hon är så duktigt både på smakerna och det visuella! Jag ville ha det färgglatt och lite spralligt, inte för ”vuxet genomtänkt” och detta blev perfekt!

Den stora färgklicken kom när man delade tårtan!

Jag sprang in och ut från huset och kokade kaffe, jag borde investerat eller lånat fler termosar:) Men jag älskar att ha huset fullt av vänner och släkt som skrattar och har trevligt med varandra!

Till sen eftermiddag blev det grillning för hela högen. Vi hade köpt massa härliga korvar, gjort kycklingspett, olika sallader och tillbehör. Johan grillade och Iris klättrade i ett hav av paket (ska visa massa fina presenter i ett eget inlägg).

Vi fyllde också en skottkärra med all dryck och öste på is. Så det var en blandning av vin, öl och dricka för att blanda drinkar för den som var sugen på det!

Sen har vi det här med tallrikar och bestick till många… till fikat körde vi gammalt vintageporslin för koppar och fat, men till maten gjorde vi det enkelt för oss, papptallrikar. Det blir så mycket disk ändå med glas och bestick. Tog emot lite men sen kände jag bara, skitsamma, och det blev ju inte mindre gott eller trevligt för det. En bra lärdom för mig.

Kalaset avslutade med femkamp, blandade jag mellan vänner och släkter, det blev riktigt lyckat. Vi skratta så vi grät emellanåt. Det finns några riktigt tävlingsinriktade människor i våra släkter och det märktes kan jag lova!

Det blev en så bra lördag på alla sätt! Trötta men glada.

Ny vecka och nästa helg laddar vi för bröllop på Värmdö!

Matilda

3 Kommentarer
ETT ÅR SOM MAMMA

ETT ÅR SOM MAMMA

Det är faktiskt ganska svårt att ta in. Ibland känns det fortfarande lite främmande att kalla mig själv för mamma.

När Iris kom för ett år sedan idag, kl 08.18 var det först med stor lättnad. Jag var inte alls särskilt förtjust i att vara gravid, kände mig instängd, otymplig och hemsk, för att inte tala om den foglossning och de nervkläm jag hade. Och mina bröst, på riktigt, det fanns INGEN bh i någon vanlig butik som funkade. Efter att ha gråtit mig igenom provhytt efter provhytt gav jag upp. Köpte någon form av mjuk amningsbh i största storlek (som ändå var för liten) och tryckte ner brösten i. Kul!

Denna bilden tog jag i v.39+3, och nu tycker jag inte att jag ser varken stor eller hemsk ut, men jag vet hur jag kände mig och det var inga roliga känslor. Vet att jag tänkte att jag måste dokumentera graviditeten även om jag absolut inte ville ta bilder på mig själv.

Iris var beräknad till 8 juni men kom 31 maj med planerat kejsarsnitt, ett beslut jag är otroligt nöjd över. Varför kan vi ta i ett eget inlägg. Själva förlossningen blev en väldigt fin och bra upplevelse som gick hur smidigt som helst. Inga komplikationer, återhämtade mig snabbt och läkte superbra, var uppe och knallade redan första kvällen. Nu ett år senare märker jag inte av någonting mer än att känseln just över ärret inte är helt tillbaka (det kan ta tid). Ärret är litet, diskret och redan ganska blekt.

Så kom hon då, den lilla hönan. Så overkligt när vi hörde första skriket, hon hade inga problem med andningen (som snittbebisar ibland kan ha) utan hade högst betyg i alla kolumner de fyller i i journalen. Jag fick henne på bröstet direkt och där var hon hela tiden, även under tiden på uppvaket (där man stannar några timmar tills känseln i benen kommit tillbaka.

Tiden på BB var bland det värsta jag varit med om, vet inte varför jag upplevde det så, all personal var superbra, Iris var inte särskilt svår eller jobbig men jag tror jag var i någon chock. Jag hade svårt att ta in allt, sökte efter den där direkta känslan av total lycka, som man SKA känna och att vara i någon bebisbubbla som ska vara sådär urhärlig, fanns inte alls. Min bubbla bestod mest i panik och tankar om att ”nu förändras mkt för alltid”. Vilket det såklart också gjorde.

Efter tre dagar på BB fick vi åka hem, anledningen till att vi blev kvar var för att Iris gick ner för mycket i vikt i början och de ville ha henne under uppsikt. Jag bröt ihop för varje ”extra” timma vi var tvungna att stanna. Jag ville bara hem och fortsätta livet… trodde jag.

Så här ett år senare är det lite lättare att reflektera och förstå mig själv då. Det byggs upp så mycket förväntningar från barnmorskor och omgivning kring hur man ska känna, vad man ska känna, hur lycklig man ska vara, hur enormt fantastisk första tiden i bebisbubblan är, så hur ska man kunna förvänta sig att känna något annat? Tack och lov har den bilden verkligen börjat förändras när fler och fler delar andra känslor, som man också kan känna och uppleva, och det är jag så glad för.

Första tiden med en liten bebis kan vara svår och jobbig, man famlar efter att göra det rätta, försöker tolka vad som är rätt och fel, hitta sig själv i en ny roll, hitta sin partner i en ny roll. Få tid för alla, inte minst sig själv. Jag tyckte helt enkelt att det var väldigt jobbigt, inte så att jag föll in i någon depression men kände att jag inte kände som jag borde.

Det tog lång tid innan jag kände att livet som mamma var mysigt och att min kärlek till Iris var enorm! Det var först efter 3-4 månader jag började känna att jag någorlunda började känna mig fysiskt, psykiskt och emotionellt på banan och kunde börja ta in det nya livet. Minns att min barnmorska sa att det kunde ta ett par veckor innan det totala anknytningen slog till, så stressen och känslan av att vara onormal när jag inte kände så efter ENS TVÅ VECKOR, var katastrofal.

Jag tycker det är så otroligt skönt att kunna se i backspegeln på allt nu, att den tiden är över, jag längtar inte tillbaka även om det känns som det gick väldigt fort.

På lördag blir det kalas för min älskade lilla höna, då kommer släkt och vänner hit på 1 års kalas i trädgården!

Kramar!

9 Kommentarer