DRÖMMEN OM GOTLAND

Hej måndag!

Ok, jag ska vara helt ärlig nu – jag är så mätt på storstadslivet! Jag känner mig klar med spring och stress mellan pendeltåg, tunnelbana och bussar. Trängas med folk och få mindre psykbryt på alla människor som inte följer flowet i rusning. Eller att själv bli helt dränerad efter att ha missat pendeln hem trots att jag sprungit livet av mig mellan perrongerna och nästa går om 8 min!! Ja ni hör ju, vad är 8 minuter liksom? Men här i Sthlm är det så, måste man vänta mer än max 4 min på nästa tåg så känns det som en evighet. Sjukt!

I januari börjar Iris på förskolan, med gångavstånds från vårt hus. Det kommer bli toppen! Vardagen kommer få nya rutiner med oss båda två som jobbar, vardagshjulet kommer rulla på och tiden tillsammans mindre. Jag vill inte ha det så i längden.

Om Gotland tidigare kändes som en omöjlig plats för mig att bosätta mig permanent på så har den nu blivit den enda plats jag kan tänka mig att bo på, just nu iallafall. Jag längtar efter att ha släkt och familj nära, kunna kila ner på stan en vardagkväll och käka middag, och Iris kan ändå somna i sin säng hemma utan världen planering för barnvakt. Jag är övertygad om att det skulle bli mer kvalitet för både oss som familj men också för mig och Johan som par. Däremot våra vänner, hur ska vi klara oss utan dom? Nu har vi ett gäng med vänner på Gotland också men det finns ett mindre antal som kommer saknas i vardagen. Hur har ni som lämnat en stad för en annan tänkt?

Än drömmer jag bara, men någon gång ska vi! Kan inte bara köra safe hela tiden och invänta rätt tidpunkt, för det finns alltid om och men.

Bilden är från första gången jag var i Visby som flickvän till Johan, sommaren 2014.

1 Kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Arkiv

Kategorier